Utvärdering av 2015

För första gången kan jag säga att jag följt och varit aktiv på en äkta Bull-marknad. Jovisst börsen har gått upp i flera år men det finns några skillnader som jag noterat. 

"Jag ligger 90% likvid och väntar på att USA/Europeiska banker/Grekland ska gå omkull", "köp guld" känner ni igen detta från kommentatorsfält? Det är helt borta. Nu läser man i stället "Köp kvalitet och gråt en gång", "Kvalitet kostar" eller liknande. 

Tecken: Börsnoteringar, galna rusningar i förhoppningsbolag, folk blir rika genom att ta dåliga beslut som får fördelaktiga utfall, det finns minst en börspodd per medborgare, verkstadsbolag med p/e 25 finnes och jag har aldrig fått så mycket frågor om aktier eller förslag på aktier från personer i min omgivning. 

För mig personligen är detta en ny erfarenhet och de saker jag ser runt omkring mig har jag bara läst om tidigare. I år har jag lärt mig massor om mig själv och blivit väldigt stärkt i tron på min metod och jag har äntligen sett varför den fungerar. Några av de klokaste finansprofilerna som jag en gång lärde mig av har dukat under. Men det vet de inte om själva ännu och jag har inga som helst bevis. Men jag tänkte skriva lite om hur jag ser på saken i alla fall. 

Balansräkningar och säkerhetsmarginaler var största mode när jag på allvar kom in i marknaden 2010. Många hade bränt sig ordentligt eller kände någon som gjort det. Sett i backspegeln var det uppenbart hur stolligt allt hade varit kring 2007 tyckte man. Här skulle det minsann köpas aktier endast om P/b var under 1.0 och ett p/e över 14 sågs som vågat. ”-Rationell marknad, nähä du, kom inte här och kom, du har en solklar edge mot marknaden”.  Bolag med tillgångar som skog, eller bolag med extremt defensiva produkter typ kraft och mat var det som gällde. Minns ni?

Sen kom det lite varmare vindar och någon menade att bankerna var ganska billiga och man fick köpa något träigt investmentbolag utan att längre räknas som en adrenalin-junkie. Någonstans här finner jag och många andra Lunds okrönte konung Lundaluppen (R.I.P). Genom hans strukturerade approach med kriterier och annat klokt växte en väldigt sund kultur fram i finanssvängen.  Bland bloggare diskuterades långsiktighet, Warren Buffett och bevakningslistor. Allt var gott. 

Men sen skälvde det till bland kvalitetsbloggarna (vilka det är får ni välja själva), en bloggare   startade jakten på det lite mer exotiska. Bloggaren är uppenbarligen intelligent och kanske just därför, understimulerad. Så började vandringen bort från kvalitetsbolag. Nu menar jag såklart inte Värdebyrån som är fantastiskt bra (för de följer en metod, det är min poäng sen).

Nu börjar bloggarna spreta och helt plötsligt slänger sig folk med Burton G Malkiel till höger och vänster. Marknaden är "synnerligen effektiv" och det är omöjligt att ha en edge om man inte letar bland obskyra bolag. Man är väl inte så självgod så man tror man har en fördel mot all världens samlade intelligens?

I mitten av 2014 är det REITS, Preferensaktier, Hedgefonder och kvalitetsaktier med hög direktavkastning som gäller. Ni vet räntan är ju så låg. Nu går jag med i klubben ”längst ned i fyndbingen”. I den klubben letar vi ”kvalitetsaktier” som inte hängt med i uppgången. Vem vill köpa bolag från sin bevakningslista när kursen BARA är 10% från motiverat pris MED säkerhetsmarginal.  Här säljer även några bloggare bolag typ H&M för 250-280kr. Övervärderad.

Idag verkar det slagit över till kvalitet igen för man oroar sig för en ”bubbla” (välj vilken). Med en viktig skillnad mot Lundaluppen-eran. Priset spelar inte längre en jättestor roll ”eftersom kvalitet kostar”. Se bara på Coca Cola som aaaaalltid handlas till p/e 23 och går som tåget, typ. H&M 300kr är ett solklart köp. No worries. Bland kvalitetsbloggare menar jag då. Bland ”Svensson” är det full fräs med certifikatX10, nyemissioner och förhoppningsbolag.  

Metod metod metod. Personer som predikat och förfinat sin metod över flera år har sakta glidit bort från den steg för steg. Några har inte märkt det själva det är jag övertygad om, några har gjort det för att ”maximera sin avkastning” och några har helt enkelt jäkligt svårt att inte pilla med portföljen och lura sig själva.

Besserwisser. Jag? –Nädå, nu ska jag nämna några av mina egna misstag och syndiga tankar under året.

Fyndbingen 

Jag hade då som nu en bevakningslista fylld med fantastiska bolag som jag analyserat och i vissa fall följt under flera år. Några kan handlas till rabatt och några till ungefär motiverat pris.  Vad gör jag? Jo, jag börjar leta efter nya bolag som inte gått upp så mycket. Hyfsad kvalitet och det ser billigt ut. Köp! Min nyfunne vän blir sedan ännu billigare och istället för att fylla på så börjar jag känna mig illa till mods. Jag går över alla siffror igen, ältar lite och känner mig obekväm. Säljer.

Idag visar bevakningslistan kurser som ligger 10-50% ÖVER det jag satt som motiverat pris. Varför köpte jag inte de bästa bolagen när jag hade chansen? Jag lurade mig själv eftersom det ”kändes” fel att köpa aktier som gått upp i pris. Här har jag tappat mycket avkastning på opportunity cost.

Detta är en verklig lärdom för mig. Jag tänker på det varje gång jag går igenom bevakningslistan. 

Inköp

Detta är kanske inte ett solklart fel eller misstag mer dålig planering. Avsaknad av plan kan man säga. Walmart kommer ned till 102% av motiverat pris. Helt ok att köpa aktier enligt min metod. Jag har bestämt mig för att investera ett totalt belopp över tid på X kr. Jag gör mitt första inköp för 50% av belopp X. Sedan fyller jag på i princip varje vecka efterhand som kursen går ned och når ganska snart 100% av belopp X.

Det första köpet på 50% tycker jag är ok. En ordentlig position som är relevant i förhållande till portföljens storlek. Här skulle jag satt upp regler för mig själv för hur ofta och till vilka kurser jag sedan fick fylla på och för hur mycket av belopp X. Då hade jag troligen spridit köpen lite mer och fått aktier till lägre kurser.

Tankar om blankning

Jag funderar ganska mycket på att använda Nordeas Blanka för att kunna utnyttja möjligheter som erbjuds mellan varven. Då är det inte bolag som Fingerprint jag tänker på. Det är alldeles för riskfyllt och kursen styrs mycket av events, triggers, rykten och vem vet om Samsung köper hela rasket. De bolag jag tycker är aktuella är i så fall bolag jag följer. Bolag som ingår i min portfölj eller som jag är intresserad av. De bör lämpligen vara bolag som saknar triggers och helt enkelt bara är dyra.

Antingen är detta en glidning iväg från min metod eftersom jag är uttråkad samt avundsjuk på alla som tjänar massor med pengar på högt värderade bolag. Kanske vill jag bara frossa i andras olycka?

Eller så är det en vidareutveckling av min metod och ett nyttjande av den förståelse jag fått för specifika bolag jag följer? Men blir inte det marknadstajming och flummigt? Jo troligtvis. Jag har inte bestämt mig ännu. 

Saker som fungerat under året

När jag läser böcker, bloggar eller intervjuer som nämner vikten av att inte köpa aktier om kurserna är för höga så låter det självklart. De som kallar sig värdeinvesterare eller liknande vet att priset är viktigt för framtida avkastning. Logiskt och lätt att förstå. MEN, i takt med att aktiepriserna gått upp så trillar förvånande många i fällan. Man vänder ut och in på sig själv för att motivera ett köp i det där bolaget man verkligen vill äga aktier i. Det tillskrivs moats på bolag som kanske inte riktigt har en stark moat och en hög multipel försvaras genom offensiv framtida tillväxt.

Jag tycker att jag klarat denna jobbiga period bra. För det är jobbigt att ha mycket kontanter och se kurserna rusa i de bolag man vill köpa in sig in. Men det gäller att sitta på händerna. Nu är det inte helt okomplicerat att recensera sig själv men jag har klarat av att sortera bort brus och irrläror på ett bra sätt. Andelen kontanter i portföljen ligger runt 20% och jag trodde aldrig att det skulle se ut så, jag vill egentligen vara fullinvesterad.  Tålamod är nyckeln till överprestation när man använder metoder liknande min inriktad mot stabila bolag med låg omsättning i portföljen.

Ett bra tips när man känner sig lite osäker på om man tappat förståndet eller om det är den stora majoriteten som gjort det är att sätta sig in i någon annans portfölj. Jag brukar tänka på om portföljen jag snokar i är färgad av den långa börsuppgången. Sen tänker jag på hur portföljen skulle se ut om börsen gick ned 30% och gick sidledes i 1-2 år. Det lindrar kan jag säga. Helt plötsligt känns mina tråkbolag och kontantpåsen betydligt trevligare.  

Snart är det dags att i siffror sammanställa året. Det ser jag mycket fram emot.

God fortsättning!